Det närmar sig..

Mycket på gång nu ett tag framöver. Micke lämnas tillbaka i slutet av Mars. Spanar efter ny tilltänkt bil, men ingen leasing mer. Det var bra i början av perioden, men sen skenade kostnaden iväg med höjda räntor. Sen var det stora problemet med begränsade mil. Kände att jag inte kunde använda den till det jag ville. Åka iväg någonstans för att ta några foton. Alltid ett räknande på milen, vilket var stressande och inte minst frustrerande.

Nu går jag tillbaka till Volvo igen. Den första var en begagnad Amazon från 1967. En 244 GLT som jag nog gillat bäst av dom och en 745:a. Det troliga är att det blir en V70 2004 – 2008. Helst diesel då förbrukningen är lägre på dom och trots det lite dyrare priset för diesel, nu 20 öre/liter dyrare, så blir det billigare per mil än en bensinare. Fördelen med en bensin är ju att skatten är typ hälften mot var den är på en diesel. En diesel skulle vara perfekt, för ett kamremsbyte på en sådan är mycket lätt och där kan man spara runt 10 000 kr. Inte alls så svårt på en bensinmotor heller att göra. Bytte kamrem på grannens 745:a på typ 40 minuter. Väl investerade minuter.

Servicen på hojen fortsätter så sakteliga. Bromsbelägg fram och bak är på väg hem. Dragit ut på tiden, men det finns förklaring till det också. Sen är det olja och oljefilter innan den kan rulla ut på vägarna igen. En ny generatorrem ska det också bli. Bytes var 4000:e mil. Nytt bakdäck får det bli innan semesterturen vilken för övrigt nästan är klar. Det blir en tur norröver som jag önskat dom senaste åren. Själva rutten är klar, men det ska läggas till lite guldkorn att se längs turen. Så kul att kolla i böcker och på nätet efter guldkornen längs vägen på ett inte alltför avlägset avstånd. Första ”norrsvängen” blir till Stekenjokk den 8 Juni. 2 dagar efter att vägen öppnats efter vintern. Beroende på temperatur, så blir den med bil. Ska erkänna att jag börjar erkänna bekvämligheten med att åka bil även om man har tält med sig för att campa. Mycket lättare då allt är inlåst om man ska gå till något bra fotoställe och jag kan ha mer fotoutrustning med mig. Ja ni hör vart det lutar redan nu 🙂

Du vet aldrig om du har en ängel framför dig. Se bara på fotot.

Ha de!

Det har varit mycke nu…

Dagarna rullar på som aldrig förr. Hinner inte ens med att skriva lite vad som hänt och händer. Körkortsfotografering, foton för färdtjänst och några jobb för kyrkans räkning är väl det som varit och är på gång.

Ett besök till Skogskyrkogården tillsammans med Daniel L resulterade i ett par foton. Första gången faktiskt som jag var dit. Det får troligen bli ett besök till i sommar om jag nu hinner med det. En lite spännande tid framför. Lämna tillbaka Micke, spana efter ”ny” bil. Ingen leasing denna gång. Återgår väl till någon Volvo igen.

Åkte in till Stockholm idag. Lite fotografering och en Sushi lunch. På förmiddagen då jag åkte hemifrån regnade det på tvären. Hoppades på att det skulle avta. På den blå (bussen) såg jag att det började bli lite ljusare. Molnen var inte så mörka längre. Gick ner i underjorden vid Danderyd och när jag kom upp från tunnelbanan vid centralen så sken solen. Det blev ett toppenväder.

Knölsvanar och sothöns flockades i Strömmen nere vid Strömbron. Ett ständigt kivande och tjuvnyp delades ut till höger och vänster. Stora isflak flöt förbi och några svanar simmade runt och några tog sig upp på isflaken och åkte lite snålskjuts.

Vid Kungsträdgården började isen ge med sig på skridskobanan och ett tunt lager med vatten låg på isen. Dom som inte hade den riktiga snitsen fick känna på det. Det pågår en slags utställning med vackra djur gjorde av tyg. Säkert ännu finare efter mörkrets inbrott då det är lampor inuti dom. Chinese Zodiac – Lantern Art Echibition heter den. Jennifer och jag ska ta en tur in när det börjar skymma för att se hur det ser ut.

Ha de!

Fullt upp

Livet 2.0 rullar på som aldrig förr. Senaste dagarna har jag redigerat en film och gjort en layout för en promotion. Utöver detta kommer ju några fotograferingar nere i studion. Den 1 Mars konsertfilmning och fotografering. Mikael Rickfors på Rimbo Kulturscen – Opalen. Nummer 2 av konserter som jag är med på och filmar och fotograferar. Länk i slutet med gruppen Remedy. På den konserten var det två band till. The future elephant och Bonefish. Sök på mitt namn och Opal Rock så ser ni dom också.

49 dagar kvar med Micke. Sen blir det en begagnad kärra. Ingen leasing mer. Återgår till någon Volvo igen. Marknaden ser ljus ut. Många att välja på. Sen får man se som alltid med bilköp. Flipp eller flopp. Åkte på ett byte av bromsskivor bak på Micke. Vid närmare inspektion såg jag att en del av ytmaterial hade släppt på båda skivorna. Bilen har gott 4000 mil. Aldrig varit med om det på några andra bilar som jag bytt bromsskivor på. Inte klart ännu med utgången av detta.

Från och till håller jag på med ett gästrum nere i källaren. Det som återstår är riva tapet från en vägg och spackla upp den på sina ställen. Sen blir det måla. Ingen tapet mer.

Ha de!

Ändra kvalitén till 1080p60 (HD) för bästa upplevelse.

Nu var det länge sedan..

Nu var det verkligen länge sedan det hände något på denna blogg. Det har varit fullt upp, men fråga mig inte med vad. Det har jag förträngt.

En sak vet jag i alla fall som tagit rätt mycket tid är service på hojen. 10 000 mils service så det var/är en hel del att gå igenom. Måste säga att det faktiskt är lite kul också när man inte har någon press på sig. Kör tills rygg och knän börjar protestera. Man ska lyssna på kroppen och inte gå över gränsen. Har jag bara ett par bultar att skruva dit och känner att det börjar ta emot, så lägger jag ner verktygen. Jag ska ju inte ut och köra imorgon direkt.

Vad jag verkligen saknar är ett lyftbord att höja upp hojen på. Man är ju inte pur ung längre, så det känns varje gång man ska upp från golvet och det blir rätt många gånger för just det verktyget jag ska ha ligger på andra sidan hojen eller så ligger det sådär retfullt långt bort att jag inte når det. Jag har lärt mig läxan att inte göra några konstiga vridningar med kroppen för att nå det. Straffade sig för många år sedan på en semester och skadan sitter kvar ännu. Körde med ryggskott från Östersund upp till Boden och hem igen. Vid Gävle så avtog värken något. Mynnade till slut ut i ett diskbråck som jag känner av ännu när jag hållit på för länge 😦

6 punkter kvar av 26 från början i serviceschemat. Delar som ska beställas hem. Motorolja, motorfilter, luftfilter, generatorrem, bromsbelägg fram/bak, generatorrem. Till våren blir det ett nytt bakdäck också. Sen är hojen redo att smeka lite asfalt igen och suga i sig lite norrlandslufft genom det nya filtret. Tror han kommer att gilla det 🙂

Kallt som satan så man får lyfta bort isbjörnar från trappen varje morgon som frusit ihjäl. Inte blivit några fotopromenader heller förstås. Det ska va gött å leva och då utsätter man sig inte för saker och ting i onödan. Fick sätta upp en lapp i Mäklarhuset om att jag tar foton för förnyelse av körkortsfoto, färdtjänst och till parkeringstillstånd för handikappad. Dom tog foton förut men fotoautomaten blev för dyr, så dom slutade med det för ett par år sedan. Det kommer fortfarande in ett par i veckan och frågar om dom kan ta foton. Dom visste inte förut att jag tog sådana.

Ha de!

14 December – Mystik vid Näset

13 December verkar förfölja mig lite. För många herrans år sedan flög en hundkompis (Wille) till hundhimlen. Igår for Tuss iväg till katthimlen. Hon blev ändå 14 år så det var dags för henne. Otroligt många minnen har jag ändå med mig både av Wille och Tuss.

Wille, en bordercollie blandning, kom in i mitt liv samtidigt som Monica. Monica´s mamma och pappa tog över honom efter Monica. Första gången jag skulle ut och gå med honom så försökte han få övertaget över mig genom att ställa sig framför mig och morra och visa tänderna. Jag tog ett stadigt tag i kopplet och drog honom till mig samtidigt som jag sa åt honom på skarpen att sluta med det där. Sedan dess följde han mig vart jag än gick. Låg utanför dörren och väntade då jag var på toaletten. Låg i soffan med huvudet i mitt knä då jag såg på TV. Jag tog kvällsrundan med honom och Monica morgonrundan. Han ville inte alls följa med ut på morgonen och hade så bråttom in igen och lägga sig nedanför mig.

Tuss känner ni säkert till från mina otaliga foton då hon låg i mitt knä vid datorn när jag redigerade foton. Hon var mycket speciell. Hon var lugnet personifierat i en kattkropp. Kom hon inte idag, så kom hon imorgon. När hon skulle komma in på kvällen, så lunkade hon sakta mot dörren. Stannade till och nosade lite här och där. Ingen brådska.

Jennifer ringde och frågade om jag ville med ut till Näset och grilla korv. Jag kollade på termometern och den visade -6, men med köldeffekten var det -10. Jag var lite tveksam, men hon skulle gå sa hon. Jag letade efter mina termobyxor, men kunde inte hitta dom. Det fick bli underställ, byxor och hojbyxorna. Vindtäta så det skulle nog gå bra. Det blev en kämpig promenad i snön ut till Näset. Jennifer fixade en eld och jag fotograferade lite. Då såg jag en liten bild på vindskyddet. Noggrant placerat rakt och snyggt. Ingen bild som bara var satt på måfå, utan noga placerad rakt. Många frågor som jag ville få svar på kom. Vilka var dom? Efter lite sökning på nätet hittade jag att det var, Joanna Pollock 11 år och hennes syster Jacqueline Pollock 6 år från Hexham, Northumberland, England. Joanna, Jacgueline och en vän dog i en bilolycka 1957, då en drogad kvinna skulle ta självmord och oavsiktligt körde på dom. DHGM är fortfarande olöst och vet någon så meddela gärna. Nu när jag luskat fram det är den stora frågan hur hamnade deras foto på ett vindskydd vid Näset i Roslagen? Mystiken slutar inte där, utan läs mer på denna länk.

Som tur var så blåste det inte ett dugg vid Näset. Det brukar annars blåsa in från sjön, men tydligen var det inte nordanvindar och det var vi glada för. Elden tog sig så sakteliga och till slut så kunde dom första korvarna grillas. På väg ut till Näset som var en kämpig promenad i snön så blev man ganska varm. Dock inte så man svettades utan så där svenskt lagom ni vet.

Slingan runt Näset är en riktigt fin promenad på sommaren. Brukar gå den ett par gånger minst. Tidig vår är den riktigt lerig på sina ställen, med all snö som ska smältas och innan marken torkat upp. Ett riktigt fint vindskydd med ved att elda på grillplatsen och fin bänk runt hela grillplatsen.

Mätta och belåtna gick vi hemåt igen. Nu kändes det som det bara var uppförsbackar större delen tillbaka vägen. Så extremt jobbigt var det att ta sig fram på den smala upptrampade stigen som bildats, då den sluttade lite hit och dit och det gick bara inte att hålla sig mitt i spåret.

Ha det!

Tankar från en tidig morgon

Ja vaknar man mellan 03:00 och 04:00 så har ju dom grå vilat ett tag i alla fall och när dom sedan väcks till liv så blir det allt möjligt.

Av någon anledning började tankarna gå tillbaks till ungdomsåren. Det var en sommardag och jag satt ute på gården i trädgårdsmöblerna. Ni kan säkert minnas stolarna med några slags ”järn medar” med vilka det gick att gunga med. Många gånger gungade man för mycket vilket resulterade i att man for framlänges mot bordet och kaffegästerna fick fotbad på fatet under koppen. Sitsen var av rödmålade brädor, slitna av tidens tand, liksom ryggstödet. Bordet var ett runt bord i samma material som stolarna. En finess var att det gick att fälla ihop två halvor för att ta så lite plats som möjligt under vinterhalvåret när det plockades undan då hösten gjorde entré. Ett runt hål i mitten för parasollet som var av tyg och aningen urblekt, men fyllde sin funktion att ge skugga.

Två saker på bordet minns jag speciellt tydligt. Den ena var termosen av typ kanna med vävt plastband i rutmönster runt. Den andra var den blå sockerskålen av glas med 3 små ben och tassar längst ut som den stod på. Vackert format glas. Gav ett fint blåskimrande ljus på bordet när solen lyckades lysa på den, trots parasollet. Det fanns en gräddkanna i samma stil, men då både pappa och jag hade mjölk i kaffet så var det en större kanna som kom fram. Den var ofta olika från en gång till en annan, så något specifik minne av den har jag inte.

På husväggen satt det ett 380 volt uttag. Den var för en klinga som pappa lånade för att kapa ved. Fick höra otaliga gånger att den fick jag absolut inte röra. Nyfiken som man var så gjorde man ju just det. 3 spikar in i den och slog på strömmen och sedan lade jag handen på dom. Lyckades komma loss med handen och sprang skräckslagen med pulserande och värkande arm upp bakom garaget. Insåg rätt snart att mitt tilltag skulle avslöjas om mamma eller pappa såg dom 3 spikarna. Snabbt ner igen och slog av strömmen och tog bort dom. Snabbt upp igen bakom garaget. Armen värkte rejält och började få en färg som påminde om ett blåmärke. Hade det bara varit som ett blåmärke där man slagit i hade väl det gått bra, men här var hela armen ett blåmärke. Några dagar undvek jag helt att bära kortärmat. Blånaden började gå ner och såg inte så iögonfallande ut efter någon eller ett par veckor. Till slut var det som ett helt vanligt blåmärke på underarmen och det gick ju lätt att förklara att man cyklat omkull.

Mot väggen på ett uthus ställde min äldsta bror sin Husqvarna Silverpil. Det var den första motorcykel som jag körde. Jag var runt 10 år så det är preskriberat nu. Han parkerad alltid högersidan av hojen mot väggen och det passade mig ypperligt. Den hade ju kick och växelspak på vänster sida så kicken var ju utåt där den stod lutad. Med samtliga familjemedlemmar borta så kunde man ju inte låta bli. Nu hade man ju inte så starka ben så jag fick ställa sig med båda fötterna på kicken och gunga till. För dom som haft en Silverpil är bakslag ett känt begrepp. Det skedde flera gång samtidigt som jag gled av kicken som då slog tillbaka på vaden. Då var det dags för blåmärken igen. Trampcykeln fick även skulden för den. Efter enträgna försök så fick man ju igång den och gled ut som värsta bikern på Ekebyvägen. Vred på rullen och gruset sprutade bakom hojen.

Ja det var många minnen som dök upp från intet den morgonen.

Ha de!

Minisemester dag 4

Då var det sista dagen på vår minisemester. Det har varit riktigt skönt att komma bort en stund. Vädret var väl inte på topp alla dagar, men vi klarade oss från regn under dagtid.

Sista dagen tog vi bara några rundor i centrum igen. Monica köpte fler av dom fingervantar hon hittade i en butik. Vi tog en paj på Baka Kaka så vi fick något i magen innan vi skulle gå på tåget igen. Ett SMS plingade till i telefonen. Det var SJ som meddelade att det var stopp mellan Sala och Avesta Krylbo på grund av ett elfel. Vi fick åka via Västerås. Från Avesta åkte vi via Ängelsberg, Surahammar ner mot Västerås. Den biten tog tid. Några möten och det var nog lite begränsad hastighet också. Hörde att SJ fixat biljetter från Stockholm till Arlanda och Uppsala för dom som skulle dit. Det fanns att hämta i deras respektive mejl.

Jag fick meddelande om att det var tvärstopp på E18 efter Brottby mot Söderhall, men som tur är går det att ta en annan väg förbi stoppet. Läste att några som suttit fast i 3 timmar. Kan inte var kul. Snöa gjorde det också så det var ju ingen åskvärme heller.

Vi kom till slut hem efter lite kringelkrokar, men på det stora hela gick det bra.

Ha de!

Minisemester dag 3

Idag fick vi äntligen sol. Tåg i Bergslagen upp till Mora. Jag hade siktat in oss på Thai Buffé i Mora. Vi gick förbi det först och fick gå tillbaka en bit. Väl framme stod det en lapp på dörren. Stänger den 23/11. Långnäsa. Bara gå tillbaka igen in mot centrum.

Efter gårdagens regn så var det snorhalt på trottoarerna. Sparsamt med sandning så vi fick passa på varje steg för att hålla oss på benen. Istället för Thai Buffén fick det bli en bakad potatis. Inte fy skam det heller, även om jag var inställd på Thai käket. Inget besök i Mora utan ett foto på målgången av Vasaloppet

Efter några rundor så tog vi en fika och en äppelpaj medans vi väntade på tåget tillbaka. Efter en 20 minuters tur var vi tillbaka igen till Rättvik. Ikväll skulle det äntligen bli av att fota Långbryggan med lamporna. En lätt bris svepte över bryggan och isblocken som samlade sig mot iskanten från land gav ifrån sig ett spöklikt ljud. Det mörka vattnet kunde få vilka tankar som helst om monster som kommer upp från djupet.

Det var en fin kväll. Så gott som molnfritt. Några lätta moln runt månen, annars var det molnfritt.

Vi tog oss ända ut på den 628 meter långa bryggan.

På väg tillbaka mot fastlandet igen så blev det några foton. Riktigt vackert var det.

Ha de!

Minisemester dag 2

Ny dag i Rättvik. Vädermässigt ingen skillnad mot gårdagen. Möjligen mer vind men det gråa täta täcket ligger ovanför oss och döljer den blå himlen som jag vet finns där någonstans.

Efter en läcker hotellfrukost hade jag planer på att hyra en bil och ta oss vidare till Mora. Det visade sig att jag inte kollade ordentligt då jag var hemma för att hyra en bil gick bara på OK/Q8 i Leksand. Vi bor ju på hotellet alldeles bredvid järnvägsstationen så då är det väl rätt naturligt att ta tåget vidare upp mot Mora. Sagt och gjort så beställde jag biljetter till tåget upp till Mora och imorgon åker vi dit. Redan siktat in mig på en Thai buffé i Mora.

Vi tog en promenad i Rättvik igen. Vi såg redan igår då vi var ute och gick att vi skulle besöka ett café som såg spännande ut. Efter några vändor in i några affärer där Monica i en av dom hittade ett par fingervantar som hon blev mycket nöjd med. Mitt emot fanns det där fiket vi såg igår. Baka Kaka heter det och finns på Storgatan 13. Vi gick dit och in. Så fort jag kom in såg jag hur enormt fint det var möblerat med second hand möbler. Charmigt slitna bord, stolar och soffor. Allt stod i små grupper i lokalen.

Medans vi satt där med varsin kopp pressat kaffe, som faktiskt inte alls var så dumt, så såg man mer och mer små detaljer. Stolar som hade lite defekter, men det bara förstärkte helheten av dom. Det gjorde liksom inget om en knopp saknades på en stol eller en liten reva i en fåtölj. Det var helheten som räknades och sammantaget gjorde det till något familjärt på något sett.

Vi gick tillbaka till hotellet och tog det lite lugnt och såg på lite TV. Blev säkert en liten tupplur också. Det hade börjat regna och planen var att gå ner till Långbryggan vid skymningen då lamporna tänts och ta ett foto med stativ. Regnet upphörde senare på kvällen, men det blåste rätt bra så kameran på ett stativ för lång slutartid hade inte fungerat. Vi tog i alla fall en promenad och det blev några foton handhållet med högt ISO av stationen och Storgatan.

Ha de!

Minisemester dag 1

Vi tog en minisemester och tog tåget upp till Rättvik. Mycket smidigt. Avgick på minuten från Stockholm Central. Framme i Rättvik några minuter innan beräknad ankomsttid. Vi checkade in på Hotell Rättvik. Vilade en kort stund efter resan, sen ut på ”byn”. Mera snö här än hemma. Yrde rätt bra när RC loket forsade fram i 120 km/h.

Runt -2 grader. Gick runt i några butiker och kollade lite. Fikatarmen gjorde sig påmind, så vi gick in på ett konstcafé och fikade. Då såg jag detta piano som jag såg direkt att det skulle bli ett svartvitt foto. Alltid drömt om att kunna spela piano. Drömmer ibland att jag vaknade en morgon och helt plötsligt så kunde jag spela piano.

Tog en hamburgare på högrev på Diner 45. Satt fint då lunchen blev en smörgås från ICA på tåget upp. Mycket fin inredning på restaurangen. Allt går i 50-tals stuk. Ur högtalarna strömmade det Chuck Berry, Elvis, Buddy Holly och The Beverly Brothers på behaglig nivå bara för att nämna några. Härlig musik som man önskade att det fans möjlighet att få med sig upp på rummet.

Det finaste fotot på Elvis jag sett, såg jag bland alla dom foton, skyltar som satt smakfullt uppsatta längs väggarna. Det fanns en hel drös med reklam skyltar och givetvis några Route 66.

Ny dag i morgon och nya äventyr väntar i Dalarna. Denna fantastiska plats norr om Dalälven 🙂

Ha de!